in the dead of night, dark, hours before first advent..
jag började skriva ett långt inlägg. om tankar som snurrar, känslor som spökar. ni vet sånt man får när man sitter själv i mörkret, fixar med adventsljusstaken och lyssnar på sigur ros.
men det puliceras inte. jag lät störd. helt galet. vad har jag egentliten att klaga på? jag lever ett underbar liv, har massa underbara vänner runt om mig, världens absolut bästa familj, fint hus, grym skola och allt som jag faktiskt kan och ska vara stolt över mig själv för. men ändå så tycker jag så synd om mig själv, mår dåligt över saker jag inte vet vad och gör folk oroliga. jag vet inte vad som tar åt mig alltid. men alla får väl såna dippar?
eller?
men det puliceras inte. jag lät störd. helt galet. vad har jag egentliten att klaga på? jag lever ett underbar liv, har massa underbara vänner runt om mig, världens absolut bästa familj, fint hus, grym skola och allt som jag faktiskt kan och ska vara stolt över mig själv för. men ändå så tycker jag så synd om mig själv, mår dåligt över saker jag inte vet vad och gör folk oroliga. jag vet inte vad som tar åt mig alltid. men alla får väl såna dippar?
eller?
Kommentarer
Trackback