sen är det nåt inte så gammalt som visar sig på en av bilderna. nämligen mina nya mystofflor!! haha, eller? nej men, en jätte försenad födelsedagspresent. de byttes från en annan sak och det var krångel med leverans o allt sånt, men nu är de här. så sjukligt fulsnygga att jag dör och ja, jag är förälskad på nytt! från melba gott folk, melba.se

men man kan inte leka hela livet. nu ska det suitas om till en läcker dam och sedan ska jag ut ut ut o leka med brudar! vi ska käka gott och jag kan lova er att vi ska se något lika gott!

bror lyckades i alla fall få med mig till stranden en stund, plus att jag fått lite extra hudsaker av Sabrina och lite annat skojs så det blev ju ändå en helt hyffsad dag tillslut.

den här låten har gått på repeat, kanske inte något uppiggande, men bra är den.

Roslyn- Bon Iver & st Vincent

jag vill upp upp upp och iväg! jag vill flyga dit ingen annan kan flyga och dit alla andra flyger. som svalorna som bor under bryggan på landet.

jag vill göra nåt spännande. jag vill visa mitt sanna jag för så många fler. vill göra människor glada, starka och inspirerade. jag vill göra sådant som andra gjort innan mig, och sådant som ingen gjort.

nu drar jag till landet över midsommar. då ska det ätas, dansas, badas, sovas, solas, tittas på tv, umgås med släkten och bara vara. kan bli ganska skönt ska jag tala om för er!

tills dess får ni ha en underbar midsommar så kan ni kika in lite då och då och se när jag e tillbaka. lär vara tillbaka i alla fall för en stund på söndag igen :)

ikväll ska jag ut och dränka mina sorger med finaste julia och kanske victoria och några till. ses i vimmlet!

som många av er vet så har jag varit konstant förkyld sen jag var 12, 6 år för er som vill veta. det går upp och ner, ibland värre ibland bättre, men det ligger ändå alltid där. förstör för mig när jag ska utföra någon form av fysisk träning eller som mest när jag ska sjunga, något som jag alltid älskat att göra. så har jag varit hos en massa läkare men alla utan svar. en teori fanns att jag hade en så kallad kronisk förkylning, fick en nässpray som skulle hjälpa. den lindrar en liten del av besväret men det finns så mkt kvar. så gick jag in i det där rummet, för första gången riktigt nervös över ett läkarbesök och hoppades på mirakel. jag fick allt tvärtom. vi pratade, han kollade i halsen och näsan, uppifrån och nerifrån och konstaterade att jag hade något som kallas hyperreaktivitet. att jag är känslig mot andra som är sjuka, jag får i princip det de har inom några dar, att jag ständigt är förkyld, porer i näsan som svullnar och shit. att min spottkörtel i halsen alltid kommer vara infekterad så att jag alltid kommer ha de förbannade slämmet där. och att det kommer vara såhär, tills jag drar mig in i äldre åldrar och med tur kan få minskade besvär. där tog tålamodet slut. tårarna rann och jag orkade inte mer. ska jag ha det såhär? ska jag inte kunna ha någon chans att satsa på t.ex. sången som något större? komme rjag inte kunna idrotta utan den förbannade rinnande näsan? kommer jag jämnt behöva vara beroende av nässprayer, tabletter och allt som kommer med? ja.

men så gav han mig lite med piller att ta varje dag, idéer på sammansättningar av nässprayer och sedan att jag ska komma tillbaka varje förvår och ta en spruta i skinkan som ska lindra det jobbigaste vid pollen tiderna.

så där tog allt stopp. allt hopp om lite bättre tillvaro, lite bättre liv. det låter jätte överdrivet kanske för vissa, men jag skiter i det. jag lider som en dåre av det här, och har precis fått reda på att inget kan göras åt det. då orkar man inte mer.

eller så kunde jag förmedla lite. det blev ju ett rätt så långt inlägg. ajaj, nu får det vara bra så och ni har i alla fall fått lära känna den geekiga friidilinen sidan.. ;)

jag kom nyligen hem från det stora twilight eventet på hovet i stockholm. först köades det en hel del. insläpp vid fyra men jag var där vid halv tre. fullt av människor. människor iklädda twilightkläder, skyltar, meddelanden och namn skriva tvärs över ansiktet. men jag var en av de där vanligt klädda. hade precis varit på banken och fixat lite, kom dit. visste att det antagligen skulle vara tjockt med människor (i synnerhet tjejer/kvinnor) och inte blev jag besviken. men jag orkade inte bry mig. visste att jag och bea hade fått vipbiljetter (som så många andra, vad är meningen om mesta delen av besökarna har fått sådana?) så jag var glad bara av det. att få chansen att komma närmare. närmare vaddå? jo, det kommer.

så kom vi in. åt en korv och sprang ner. fick sitta där i drygt en timme och sedan började det. jag har aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv, och för en gångs skull fick jag resultatet hes, som jag verkligen älskar! hesa röster, puss! men iallfall. kvällens värd var Kodjo Akolor, en stört skön kille (svensk men med världens underbaraste street amerikanska) han drog skämt, spexade, bjöd på sig själv! vi garvade och skrek om vartannat. så spelade en hel del bra band, några egna låtar några covers på låtar från filmerna. vi fick se aldrig förut visade sneek peaks och lite bakom scenen klipp plus både Bellas och Jacobs hela storyn (fett coolt btw!). och sedan kom de. twilightstjärnorna Kristen Stewart och Taylor Lautner. alltså, det är så svårt att förklara men nu förstår jag på något sätt den press de har. att komma in i en sal med 9000 människor som bara vrålar det högsta de kan (och tänkt att det här bara var sverige, en del norrmän finnar danskar o några okända, vad kan då inte usa eller något annat stort land bjuda på?) där kommer de och ska försöka ge autografer hela vägen fram till podiet där de ska sitta och prata i kanske en kvart. och folk bara vrålar, skriker, kastar gosedjur, blommor och trosor på de. kameror blixtrar, hon som ställer frågorna försöker tysta ner publiken men de vana stjärnorna säger att såhär är det alltid, det är bara att fortsätta. och just det att de är så vana vid det. det måste vara en sådan press att komma in där, veta att det är en själv de skriker efter. samtidigt som det förstås måste vara ett glädjerus!

men just tanken på att du måste leverera. du måste lyckas. jag avundades de, men samtidigt tyckte jag så synd om dem.

och när de satt där och försökte svara mellan skriken så tittade jag på deras ansikten. de såg så fruktansvärt trötta, ledsna och besvärade ut. Kristen såg ut att vara nära till tårar och Taylor gav inte det där glada flinet som han ändå brukar dra till med (jag sa ju att jag var geek) så vad var det som hänt? det lär jag aldrig få reda på. det kan ha varit en sådan simpel sak att de bara var trötta. kanske suttit i intervjuer hela dagen vetandes att fler sådana event var på schemat och egentliten bara ville hem till familj och vänner. få sova i sin egen säng där det är tyst. eller vara någonstans där ingen visste vilka de var. inte tjatade om autografer. att inte behöva ha med sig säkerhetsvakten överallt som en hök som tar bort minsta snudd av mänsklig kontakt. jag tyckte så synd om dem.

men samtidigt var jag så avundjsuk. tänk att få den uppskattningen av så många människor. att veta hur många man berört med bara sitt arbete. inte att de var kända (eller jo lite såklart, varje ung människas dröm) utan mer att de får beröra, och märker av uppskattningen. veta att man gör människor så glada. det avundas jag dem.

så på det hela taget var det en fantastisk kväll. bilder, videos och hesa rösten blir ett minne. men jag kan

fortfarande inte riktigt förstå att jag såg dem live. irl. på riktigt. jag var max en 5-7 meter ifrån dem. såg dem. jag är lite glad att jag inte slängde mig fram för att få den där autografen. det var något som man så gärna ville ha när man var liten, men nu uppskattar jag mer vetskapen om vad jag fått vara med om. jag har väl börjat växa upp antar jag. (klart jag inte skulle banga på att få träffa de, men då skulle jag också vilja försöka hålla lugnet och mer få veta om vilka de e som personer mer än att "åh jag måste få ta på dig, visa dina muskler visa dina börst...osv")

så om ni nu orkat läsa hela vägen hit hoppas jag att ni inte misstror mig. jag menar vartenda ord av det jag sagt. jag är avundsjuk på deras kändisskap och deras förmåga att beröra. plus att jag tycker synd om de för allt de faktiskt måste genomlida. ett hårt ord, men sant i ett sånt här sammanhang kan jag tänka mig. och jag vet, som jag sagt tidigare, att vara ett twilight geek kan för många tolkas som något rent töntigt. hela min familj förstår mig inte alls. men tänk er då om det hade varit en person som påverkat er mycket under några år. som gjort er lugn i svåra stunder och som lixom funnits där fast de inte vetat om det? då kanske ni förstår. sen vet jag ju inte hur geek jag hade varit om själav Robert Pattinson hade kommit, men det är en annan historia jag kanske får uppleva någon gång, om jag har tur.

---

pics och videos kommer.

så igår då, då var vi o fira fluppens nya bostad och ålder! 18 stora bast med grillning, bakverk med ljus åt alla och rundturer. stört med mys och glada skratt! dock var jag så trött så jag kände att jag var tvungen att åka hem alldeles för tidigt. sommarlovstrött, ni vet då man egentligen inte gör nåt men ändå e trött? ja, man har väl lite att ta igen från skolåret :S

så senare bär det av till fluppens för inflyttnings och födelsedagsfest med härliga människor och glada skratt. det står grillning på schemat och jag tar med mig lite härligt kött och självklart nr 1 i grillmåsten, marsmallows! kameran åker med, men i ett säkrare bagage än förra gången med förhoppningar på ett bättre slut för denna kväll :)

så en dag på stan. presentshopping till fluppen, lunch på hurry curry, superman ombyte mitt på restaurangen och emma tyckte jag var lite konstig, men gott vare!

kväll avslutades alltså på bion men fyra nya människor på sätena, nämligen bea, emma, lisa o frida i form av Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha! mer får ni se senare!

redan när vi satte oss i salongen kände jag hur allt bar lättade. östrogenet som härjade, högst två-tre pojkar, det härliga stämningen. ljudnivån och de kvinnliga rösterna omkring. perfekt! sen startade filmen och jag var så inne i det på direkten. vad alla recensioner än sagt om filmen, att den var dålig, inte värd att se, osv, så njöt jag varje sekund. alla klädbyten, humöret, tjejsakerna, normala problem, samtalsämnen. allt var underbart! även om man själv inte kunde tänka sig att ha på sig allt som kvinnorna hade på sig, j'adore dior tisha med vakcer kjol..., så var det mycket som man dräglade efter! tänk att ha pengarna, livet, kärleken och glädjen. inget jag skulle tacka nej till!

så idag har jag, förutom att bråka med min dator och resten av stop motion världen, ätit lunch (frukost) med Julia på rice, sen begav jag mig för sista mötet på bup innan sommaren, som för första gången också slutade i tårar. sen träffade jag upp Sabrina i gullmars som gav mig lite saker o nu e jag hemma, mätt, irriterad och trött. ska kanske bege mig till sängen "extra tidigt" men jag vill titta liite till på the legend of the seeker.. o försöka lite till med stop motion.. o så måste jag komma på en outfit till imorrn, jag ska vara samantha i sex and the city hur nu det ska gå till! men önska mig lycka till och så hörs vi snart!

okej, jag vet inte hur lång tid det kommer ta att fixa min idé men här får ni nåt annat att suga på så länge!

så här är den utlovade överraskningen. Friidilinen har gjort det igen! gått hela vägen till Tyron på ant och genomborrat ännu en kroppsdel med en nål. och här är resultatet; En SMiley

tillsvidare får ni nöja er med dagens köp (för vilka pengar då egentligen?!)

Alla tre ringar- Glitter

nu ska jag göra detsamma, några timmar tidigare än igår!  så jag och the legend of the seeker säger godnatt till svenska folket!

well, jag sa ju att jag skulle ge er ett lass med bilder igår, men så blev det månadsmiddag hos emmaluttan så allt skjuts upp! men här är iallafall bilder från de spännande ögonblicken innan studentarna kom kutande och så snart mitt nagellack torkat ska jag langa upp bilder från middagen igår :)

men även om regnet har öst ner har jag gjort en hel massa bus! vi har firat Anna och Steffi's student och avfärd till Rhodos! dit åker också Victoria. plus att lilla Linnea älskling är o jobabr EN MÅNAD och har blivit bestulen på mobilen! plus busfröet jonina som drar till florida i två f*cking månader! så nu ere inte många kvar.. men julia och jag stålsätter oss och firade vår födelsedag gemensamt hos mig i fredags! vilket partaj det blev! tack alla som kom och hoppas ni hade lika roligt som jag hade (tack för drickat broder!)

så blev det bakislördag som senare blev festlördag. det var nämligen Matildas tur att firas och så skedde. vi tog befälet över hennes bakgård (hallå, kvinnan bor i en herrgård!) med pompa o ståt! det var liveband, mat och lite för mkt dricka men sjukligt trevligt! det är där bilderna är ifrån. tyvärr slutade kvällen lite kaoisgt. inte så jätte nykter som jag var, tappade jag min väska med tre ciderflaskor i. och min kamera. flaskorna krasades sönder, innehållet flöt ut och min kamera, den luktar cider. men som tur är verkar den funka fortfarande så jag tvätta den o lever vidare :)

som ni kanske märkt är designen nysmyckad! kände för lite mer somriga glada färger, o lite mer fotoinspirerat. blev hyffsat nöjd faktiskt, efter mkt knip o knop!  e inte riktigt klar än dock, ska fixas lite i sidomenyn o sånt, o kanske ändras om lite annat. vi får se! ska klira med det när allt lugnat ner sig ordentligt.

men redan nu är det lugnt. inga mer skolämnen, fått reda på en del betyg men fortfarande lite nervös för vissa. (fan ta körprov, ångestt!!!) så skolan e rätt chill. nu har vi dock en del konserter som ska klaras av och en del studentare som ska firas, men sen kan jag tala om för er, är det sommarlov på riktigt!!! och ooom jag ska njuta! sola, bada, dricka gott, umgås väl och kanske en liten tripp här och var? kort och gott, jag ska bara njuta så gott jag kan!