jag vill kunna gå ifrån problemen, få de lösta och komma tillbaka. fitt for fight lixom. eller bara vara lika lugn som när jag var liten...snälla?

---

okej. jag har världens, och då menar jag verkligen VÄRLDENS, scenskräck. asså den e helt jävla sajkad. många, säkert alla har scenskräck, visst, men nu snackar jag om mig så nu blire lite egoistsnack.

jag blir så nervös att jag skakar som värsta sajkot, jag mår illa svettas som värsta grisen i bastun och ja allt. har aldrig svimmat men skulle inte förvåna mig. asså jag vet inte om jag bara bygger upp den ännu mer genom å kanske snacka om den´, men jag vet faninte vad jag ska göra. vi har uppspel inför HELA skolan på fredag, på en låt ska JAG SJUNG (!) och på den andra ska jag spela piano. pianot ska nog gå bra för där hörs jag inte lika mkt (eller syns) men på sången, asså jag strå helt jävla längst fram och kommer låta fan mest! jag vill verkligen göra det, men jag vill göra det bra. så...hur?

när jag va mini så hade jag absolut ingen scenskräck. jag kunde göra vad som helst för vem som helst var som helst. jag visade upp allt inför killarna som smög in i tjejernas omklädningsrum (japp, det gjorde jag) jag sjöng inför hela skolan, jag va precis som jag ville vara. mig själv, hela tiden. skämdes väl typ aldrig riktigt nångång och bara va nöjd och glad. men nu, nåär jag går musikgymnasium och man ska uppträda mkt, då jävlar, då ska jag minsan dö varje gång nån nämner scenen. visst, jag har gått musikklasser i 6 år innan, men då sjöng man alltid i kör o visste att själva egna rösten aldrig riktigt hördes. men nu, nu kommer exakt typ allt höras. och jag vet inte hur jag ska göra. det va det här jag va rädd för.

scenskräcken som värst.
asså jag börja oroa mig för det här för typ två veckor sen. TVÅ VECKOR SEN! redan då fick jag dålig känsla i magen varje gång jag tnkte på det. men nu, nu är det fan ännu värre. sitter och skakar nu! NU!!
ååh, hur ska jag göra??!?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?