---

jah, så mycket för min blogg comeback! men jag har faktiskt ett alibi. jag har varit på läger på graninge hela helgen och därför inte haft kontakt med en dator överhuvudtaget. men nu ska jag försöka få igång mig själv igen.
sitter i skolan nu och det är väl tråk. har hål medans alla andra har GeMu och Data. jag har nada. har tentat av GeMu och hade data förra terminen. so what to do. jag skulle kunna sätta mig ner och plugga, men jag vill inte. istället sitter jag i min ensamhet och skriker här, och tänker. det har blivit mkt tänk på sista tiden. om saker som har hänt, om saker som ska hända. val man gör i livet, vad de kan leda till och sånt. det är jobbigt. ag har riktiga problem med att välja mellan saker. men det är bra att öva sig, eller hur?
     ni vet när det är sånna saker som man verkligen vill. men som man säger "man kan inte både ha och äta kakan" jag tror faktiskt jag jag verkligen började förstå det uttrycket för bara en liten tid sen. att man inte kan ha kvar kakan samtidigt som man vill äta den. antingen så äter man den så den försvinner, eller så låter man den ligga kvar men går hungrig.
     jag har ofta saker att välja mellan. antingen större eller mindre. men öven om det är en stor såsom en liten sak kan de vara lika jobbiga att bestämma om. hur kommer allt bli? kommer jag föröändra hela mitt liv om jag väljer den här, eller kommer livet förändras även om jag väljer den här. 
     sen har jag också kommit på att jag måste tro och lite mer på mig själv. jag kan så grymt mer än vad jag tror. jag vågar bara inte försöka. det är viktigt att våga nya saker i livet. ta en sak i taget javisst, men ändå prova på nya saker. jag vill ut och resa. träffa människro i andra länder och se hur dom har det. om deras liv är precis som mitt i sverige. om de har samma val ohc kval, eller om deras vardag hanldar mer om andra saker. de kanske är lyckliga precis som de är. 

på lägret pratade vi lite om ifall det är bra att vi i väst är så mer rika än folk i andra länder. jag svarade skarpt nej. men en kille sa att det var bra. för de som har det fattigare, smuttsigare. inte råd med samma saker vi har, de ser livet ur en annan vinkel och många trivs med det. som en kvinna i burma sa, som bor precis vid ett sopberg "Gud har gett oss det här livet och vi är lyckliga för det." hon var allvarlig. hon trivdes i det liv som hon fått. 
     men jag tror att vi i väst är så mer beroende av saker vi egentligen inte behöver. vi vill ha den nya TV:n för att den är några tum större och sägs ge bättre färg i actionrullar, när vi egentligen har en helt okej tv som man ser helt bra med. medans de i Burma kanske lever för att föröska hitta något att sälja bland sopporna vid deras hus, eller se om de kan försöka få en bit bröd till frukost.
     jag gillar inte att vissa lever i överflöd och andra lever i "underflöd". det är så orättvist. visst, världen och livet är fanimig inte rättvist, men man kan väl försöka jämna ut oddsen. ofta är det de underminerade som får ta skiten av oss "bossar" tillslut ändå! vi släpper ut så grymt mkt mer koldioxid, men de som berörs mest är djuren på antakrtist och människorna i somalia. som själva har en koldioxid halt på mindre än en bajskorv i jämförelse med oss. hur är det rättvist?
     jag tycker att en värld som vore helt jämnställd skulle vara bättre. att alla skulle ha råd med medicin, mat, tak över huvet och leenden varje dag.