Heath Ledger och hans dotter. se hurlika dom e. arven efter oss förs vidare, det är en fin tanke.

---

världen skapar oss, först genom de första människorna som långsamt blev de människor som lever idag. mina föräldrar skapade mig (vilket jag inte vill tänka på) deras fördäldrar skapade dom (som jag ännu mindre vill tänka på!) och så vidare. alla skapas vi av den som blivit skapad av den andre och etc. ni förstår poängen.
     men det som världen ger oss, tar den också. tillslut dör man. ens namn eller föremål lever kvar, minnet av en, men själva personen dör. flyger bort till det nästa som kommer. tanken skrämmer mig. jag är rädd för döden. hatar allt som har med den annt göra, och ja, allt om den skrämmer mig. att ens nära tas bort från en. min morfar togs från mig, min väns mamma togs från honom och alla andra som har förlorat sina nära och kära. det är hemskt! man ska tänak fint och säga "men vi kommer alltid minnas honom" det är klart man gör, men personen! personen, det är den man vill ha. det är den som ska finnas där, hjälpa en och stötta en. man kan försöka tänka vad personen skulle ha gjort, men det är inte samma grej. det kan ge tröst, men inte till 100%.

jag är rädd för döden, och tycker att allt om den e sorgligt.

om jag skulle kunna skulle jag vilja leva för evigt, om alla mina fick leva med mig, och alla deras osv. även om jorden skulle bli överbefolkad fort som fan, men vi skulle ha varandra.
vilken självisk tanke egentligen..

<3