som jag började säga i förra inlägget; min helg var ett enda virrvarr av känslor.

jag känner inte riktigt mig själv just nu.. jag vet inte vem jag är, vad jag gör, vad jag vill göra. livet i största allmänthet.
jag har kommit på att jag har en känsla av att jag inte hör hemma här. att jag är fel placerad. jag menar inte skolan, inte kompisarna, inte hemma med familjen. uan bara jag. mitt liv. det är så mkt jag viull göra samtidigt som jag just nu inte vill göra nåt. jag tycker att det är lit jobbigt att träffa en massa människor, kan vara för att jag i hela mitt liv alltid placerat folket runt om mig före mig själv. det har alltid varit de som skulle tas om hand, de som skulle vara glada. jag skulle göra allt för dem, även om det sårade mig själv. jag kanske har kommit in i en fas där jag upptäckt att det inte funkar längre. att jag måste börja bry mig om mig sjölv istället.
sen ere det där med skolan.. jag vil verkligen inte mer. jag ger ett sken av att "okej det funkar, det är okej" men egentligen vill jag bara få gömma mig under täcket. ibland funkar det, jag behöver inte spela nåt, men ibland så orkar jag bara inte alls. det kanske syns, jag vet inte.
jag skriver inte dte här för att folk ska tycka synd om mig, börja oroa sig för att jag håller på att bli galen (eller) eller att jag håller på att ge upp. okej, det känns som om jag skulle kunna göra det, men innerst inne har jag ändå en låga som håller mig kvar. det är bra.

aja, ville väl bara förklara för vissa så dom vet, om de ser det här. så de vet lite varför jag agerar som jag gör ibland, eller gömmer mig under täcket ibland. min mobil har jag även lämnat lite åt sidan. lixom facebook. jag orkar bara inte. jag måste hitta saker jag kan fokusera på med enbart mig själv i fokus. låter själviskt javisst, men iblands behöver man en sån tid också.

kisses<3