• Senaste
    • NUEVIPÅVÄG
    • IdagBärDetAv
    • Rubrik.
    • 10.02.2012
    • WhenIPaintMyFaceInTheLastLightOfSummer
    • Teamwork
    • 09.02.2012
    • 05.02.2012
    • 03.02.2012
    • wherehaveyoubeenallmylife?
  • Friidilinen
    • Vem e du?
    • Living
    • Look like
    • Feel like
    • Special
    • Resor
    • Bloglovin
    • Twitter
    • Lookbook
  • Kreativiserar
    • Photos
    • Tecknat
    • Rörligt
    • Musik
    • Text
    • Mobilpimp
  • Inspiration
    • Photos
    • Musik
    • Tips!
  • Old stuff
    • Februari 2012
    • Januari 2012
    • December 2011
    • November 2011
    • Oktober 2011
    • September 2011
    • Augusti 2011
    • Juli 2011
    • Juni 2011
    • Maj 2011
    • April 2011
    • Mars 2011
    • Februari 2011
    • Januari 2011
    • December 2010
    • November 2010
    • Oktober 2010
    • September 2010
    • Augusti 2010
    • Juli 2010
    • Juni 2010
    • Maj 2010
    • April 2010
    • Mars 2010
    • Februari 2010
    • Januari 2010
    • December 2009
    • November 2009
    • Oktober 2009
    • September 2009
    • Augusti 2009
    • Juni 2009
    • Maj 2009
    • April 2009
    • Mars 2009
    • Februari 2009
    • Januari 2009
    • December 2008
    • November 2008
    • Oktober 2008
    • September 2008
    • Augusti 2008
    • Juli 2008
    • Juni 2008
    • Maj 2008
    • April 2008
    • Mars 2008
    • Februari 2008
    • Januari 2008
    • December 2007
    • November 2007
  • INGET



    jag
    som tänkte sitta här o va poetisk, skriva nåt fint och känna mig duktig på min svenska. men så kommer jag hem och är tom i huvet. sätter mig framför pianot och spelar lite, känner hur skönt det är att låta tangenterna rinna under fingrarna. spelar come away with me- norah jones, lyssnar på originalet och känner hur mycket jag har att lära mig. som jag vill lära mig nu. jag hatar mitt korta tålamod. mitt måste att kunna nått nu. känna mig bra på nåt. så försöker jag spela en gammal blues låt och ackorden krullar ihop sig på pappret. ser inte, spelar inte. det tar slut där. sätter mig vid datorn och här är jag nu. det är så mycket jag vill ändra på. ta dig i kragen säger jag. tar mig i kragen, men tröjan åker bara av. och nu står jag framför spegeln endast iklädd bh och mjukisbyxor. vem är du? frågar jag och petar på glaset. känner på kroppen. där är du ju säger jag då. det kliar på armen och jag kliar tillbaka. hej och välkommen. hejdå.

    nu går jag. mycket väntar mig och jag kan inte låta det vänta längre.

    när jag kommer tillbaka kanske jag är smartare. eller så har jag oturen att inte vara det. det får vi se då.

    <3
    2010-04-15 @ 20:51:45 Friidilinen Babblar Permalink


    Kommentarer
    Postat av: Bea

    du skriver väldigt målande hjärtat. jag läser din blogg, så, vi måste snacka. älskar dig mot oändligheten och vidare! <3

    2010-04-15 @ 21:45:50
    URL: http://browneyed.webblogg.se/
    Postat av: P

    Grejen med att öva på sitt instrument är att inse att man själv inte kan lära sig allting på en gång. Jag hade samma problem som dig, har det fortfarande. Det är en övningssak, man får helt enkelt ge sig fan och ta det i små steg. Förr eller senare kommer du komma till en punkt, och så fort du tar dig förbi den lilla lilla pukten kommer allting bli enklare. Det är verkligen så, det går i nivåer, när du är vidare till nästa kommer "come away with me" vara det enklaste i världen!



    Som med det mesta så går formen på ens instrument upp och ner. Det gäller bara att hålla ut och inte tänka på hur "dålig" och hur "svårt" allting är, utan fokusera på det du faktiskt kan. Du kan lära dig vad som helst så länge du ger dig fan på det! Det tror jag om alla, vem som helst kan vad som helst!

    2010-04-16 @ 19:29:14

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback