jag går dagarna ut och in. vrider på allt som går att vrida på. finner ingen ro. alltid något som stör. håret ligger fel, jag äter för mkt och känner mig tjock, ett störande sms eller telefonsamtal och allt är igång. vad går igång? allt. känslor, ilska. stess. proven börjar. det är kaos, allt sprider sig som en epidemi och jag känner digerdödens klor ta tag om mig. jag faller med ner. jag är trött. sover lite och äter för mkt. känner att kroppen inte e som den va förut och måste stanna och pusta ut efter att ha gått upp för trappan. allt hänger. folk säger att jhag magrat. jag tyckte det ett tag. inte nu längre. mer tvärtom. jag blir rädd. rädd för mig själv. rädd för att höstens mörker ska hitta sin väg tillbaka. var kommer allt ifrån? kan jag inte bara få rymma?

jag låter som ett kaosbarn. kanske är jag det. kanske inte. jag målar upp en bild som finns i mig. tro på den. eller inte? tyck att jag överdriver. det är er sak. det jag känner är min.