här kommer ett filosofiskt ögonblick från friidilinen, en vandrande känslobomb. läs eller inte.

---

helt plötsligt var du där. du släppte kramen och där stod du. du med din doft, ditt varma leende och dina lysande ögon. hela du lyste, av glädje och sprit. för en kort stund fick jag se dig som den du var när vi gick i sexan, innan hela världen slogs omkull av just dig och de två åren som följde endast lades åt dig. min vän från ett annat liv.

du började prata på som vanligt, kallade på mig uppmärksamhet med mitt gamla smeknam som du alltid använt. även om andra började prata hade jag bara ögonen för dig. det var verkligen du. just idag, i den här perioden av mitt liv kom du tillbaka. just nu som jag är så långt ifrån den jag va då.

när du skulle av slog du armarna om mig, sa ta hand om ditt liv och sa att vi skulle ta en öl nångång, nu när vi båda är 18. men jag vet att det sista var tomma ord. just du är anledningen till att jag får svårt att lite på folk, och just nu som jag verkligen försöker komma över det men bara går motgångar till mötes slänger du ur dig det där. prata minnen? jo visst, fast hellre över en fika. jag vill inte ha fulla svar, jag vill ha ärliga. jag vill ha svar på allt som hände.

det jobbigaste var att jag inte visste hur jag skulle reagera. om jag skulle skratta, skrika eller gråta. mitt hjärta slog så hårt och jag svettades. jag ville skrika "vem fan tror du att du är som bara kan vara här och göra som du gör? har du ingen respekt för andra?" men just då hade du nog inte det. om du någonsin har haft eller har det. fast sen skulle jag nog bara slå armarna om dig och aldrig släppa taget. släpa hem dig, sätta dig ned i mitt rum och bara få prata med dig. iväg från allt och alla, bara du och jag. vem du nu är. och vem jag nu är.

men just efter igår kväll och allt som hände innan, den mysiga middagen, tiden med mina nutida vänner och allt vi pratade om. var det ödet som slog oss samman just då, nu i den här perioden. för att starta om? avsluta ordentligt eller göra de vi aldrig gjorde, för att du försvann?

ska jag göra det? vill jag det? du då? är du ens medveten om det?