ph- susanna
modell- jag

Ni vet tiden då man kommer till en punkt i livet där allt bara fastnar. man har gått och längtat och längtat och tillslut är man där. men då är inget som man tänkt och helst av allt skulle man vilja få komma tillbaka till den tidpunkt då man längtade så mycket till tiden man är i nu, för man kommer ihåg att saker och ting var bättre då. jag är ungefär där. nu är tiden inne för att börja leva livet och jag vill allt annat än att bli vuxen. jag vill få börja skolan som så många andra på måndag, för jag vet då vad som är säkert och inte. men nu gör jag inte det. jag sitter som en arbetslös och skrapar de sista enkronorna ur plånboken. jag klagar på så mycket som jag inte har fast jag egentligen borde njuta av allt som jag faktiskt har. ironiskt va? ändå så gör så många det. jag tänker varje kväll då jag går och lägger mig att imorrn, då jävlar ska jag ta tag i allt. men så vaknar jag nästa morgon, somnar om för jag har inga måsten, vaknar lite senare jätte stressad. äter frukost och ja, blir åter lat-förlamad. och sen går en till dag. jag vaknar till först efter nio och vill göra en jävla massa saker. kommer på saker för framtiden och goda minnen från dåtiden. men då är saker och ting lite försent och jag går än en gång i säng med tankarna om att imorgon, då ska jag ta tag i saker och ting.